Black's

Idag gick färden söderut till det som invånarna själva brukar benämna för The Barbecue Capital of Texas (vilket en del här anser liktydigt med "of the world").

Där har vi idag tittat närmare på två av de bästa restauranterna (kan vi då säga att vi ätit på några av världens bästa BBQ-restauranter?); Black's Barbecue och Smitty's Market. Den förra först:

Black's är en sedan 1932 familjedriven BBQ-restaurant och vi träffar nuvarande ägaren Terry Black.

Vi träffar också hans pappa Edgar, som tillsammans med sin fru Norma Jean gjort stället till vad det idag är; en liten och oansenlig men riktigt bra restaurant.Black's BBQ-pits är i princip desamma som hos Southside Market (och även hos Smittys) och tillagningsprocessen är densamma (man använder också här Post Oak och eldar med - bilden nedan t h är vedupplaget på baksidan) men man har en något högre temperatur vid tillagningen än vad de hade på Southside Market och tillagar under något kortare tid (8-10 tim mot ungefär 16 tim)
.

Efter att vi fått veta det mesta om hur de tillagar sin brisket, sina pork-ribs, sin egen korv, allt om hur restauranten har utvecklats (det var nordstatarna eller them yankees som pappa Edgar utrrycker det, som kom hit och ville ha sås och tillbehör till sitt kött i början av 80-talet) och fått höra pappa Edgars alla berättelser kring de foton som hänger på väggarna (jo han pekade t o m ut vilka som idag levde respektive var döda i hans High School Fotball Team från 1944) så högg vi strax efter kl. 11 i förmiddags in på våra första portioner:

Black's egen korv i tre smakversioner; regular, garlic and jalapeno/cheese (den senare tveklöst bäst). Korven innehåller 87,5 % nöt och 12,5 % fläsk och är en helt sagolik upplevelse.

Bringan är aningens torrare än på Southside Market men i gengäld faller den i bitar bara vi tittar på den.


Och de absolut bästa revbenspjäll vi ätit. Det här är pork ribs som får vuxna män att gråta.

Norma Jeans hemmagjorda sås är också lysande. Tomatbaserad med lite taste av kummin, med total avsaknad av rökighet (det behövs inte eftersom köttet är så perfekt rökt) och lite sötad fick den våra gomsegel att spela harpa vid varje tugga. Den starka såsvarianten (en vinägerbaserad sås) spicar till det ordentligt och vi är tvugna att ta med en liten sån flaska hem också.

En märklig sak dock. På tillbehösbuffén tar jag en rejäl skopa med black beans och lägger på tallriken. Märklig upplevelse när man stoppar bönorna i munnen och upptäcker att det är chokladpudding. Inser inte riktigt finnesen med sådan till smoked sausage...

När vi lämnar Black's har vi en halvtimme kvar innan vi skall möta John på Smitty's Market och även om vi inte behöver så mycket mer material i form av svar på våra frågor funderar vi ändå på hur vi kan sträcka ut intervjun till en två timmars övning så att den lysande maten från Black's hinner sjunka undan...

Southside Market

Snodde lite bilder från fotograf Olséns blogg (tycker någon att hans Hasselbladsbilder är något skarpare och bättre än mina iPhone-bilder???). Bilderna är från Southside Market, vårt nya favorit-BBQ-joint.

(Korna på bilden har dock inget med Southside Market att göra - de lär nog hamna i någon annans bbq-pit så småningom).

The Barber-Gun shop

På vägen till Taylor, mitt i ingenmansland, ser vi en stor skylt som säger "Guns". Stället säljer alltså vapen, här mitt ute på den amerikanska landsbygden. En kontrast möjligtvis till alla de Chappels som vi ser överallt. Verkar i huvudsak vara baptistkyrkor som sticker upp sina spiror bakom vart och vartannat vägkrön.

Eller så är det inte alls en kontrast utan något som här hör naturligt ihop. Kyrkan och revolvern.

Det lustiga med just denna vapenaffär är att vi också ser en skylt som det står "Barber" på och som låter oss förstå att det inte bara är pickadollers man kan köpa här utan också ansning av mustaschen.

Hygglig kombination:

En .357 Magnum och en rakning tack.

Only in America

Vi luktar rökt Elgin-korv

Vi inledde dagen med en stunds fotograferande nere i Austin downtown. Noterbart är hur hjälpsamma och vänliga alla är här. T ex polisen som talade om för oss att vi parkerat fel men samtidigt passade på att berätta var vi kunde parkera både lagligt och gratis de första två timmarna. Tveksamt om det skulle vara möjligt i Sverige med en så hjälpsam attityd när man parkerat fel?

Till Taylor åker inga turister. Det kan jag aldrig tänka mig, om man nu inte åker för just barbecuens skulle. Här står tiden still sedan 50-talet, många byggnader är tomma och har fått förfalla och hela staden är att betrakta som en hederlig håla.



I Taylor besökte vi Mikeskas, ett BBQ-joint med svart panel på väggarna, vardagsrumsfläktar i taken och hur många uppstoppade rådjur (råbockar, hjortar eller vad det nu var) som helst på väggarna. Verkade som det uteslutande var lokalbefolningn som åt här. Hyggligt käk, men inte overwhealming direkt.

På min tallrik hamnade oxbringa, bönor och den nygjorda coleslawen och vid sidan om en "banana pudding". Bra sås och kryddning på bringan. Danne gillade kycklingen. Coleslawen var högst ordinär och bönorna för tunna och smaklösa. Bananpuddingen var något odefinierbart men var söt och ganska god.


Höjdpunkten för dagen var dock vårt besök lite senare på Southside Market i Elgin, där ägaren och VD:n Bryan visade oss runt och berättade om korvproduktionen. Restaurangen, som inte bara var en restaurang utan alltså en hel korvproduktion, uppbyggd efter konstens och amerikanska hälsovårdsmyndighetens alla regler, producerade nästan 1 ton av sin berömda Elgin Hot Sausage i veckan. På Souhside Market serverar man varje helg (fredag till söndag) ca 10.000 kunder.

Här äter man i huvudsak inte på tallrik utan direkt på bordet på s k Butcher Paper. Förr i tiden hade man inte ens en gaffel utan bara en vass kniv som satt fastkedjad i bordet och som användes av alla gäster. Nu för tiden är det fingrarna som gäller, men pappersbestick finns också för den som vill.

Elgin Hot Sausage var en fantastisk upplevelse, liksom allt annat vi satte i oss. Eftermiddagens upplevelse på Southside Market gav oss en ny dimemsion till begreppet slow cocked barbecue meat.

Väl tillbaka på hotellet luktar det rökt Elginkorv om oss.

Morgonträning

Morgonpigga roddare på sjön nedanför hotellet tidigt i morse.

Jetlag

Och så var vi där igen. Efter lång resa och sent i säng borde kroppen gilla att få sova ut och verkligen samla på sig ny energi. Men tidsomställd som man är ligger jag nu och stirrar på klockradions stora röda siffror: 4:14.

Och är jättepigg.

Nåväl. Skall förbereda dagens vedermödor då det bl a bär av mot Elgin och Taylor. Skall köpa ett par jympadojjor också så att jag kan göra Olsén sällskap längs vägkanterna på morgnarna :-)

Utomhus just nu 22,5 grader. 30 grader C expected senare idag.

Blir en varm dag på jobbet min själ.

Framme

24 timmar från det att taxin kom i går morse, har vi nu checkat in på vårt hotell i Austin. Skumpigt flyg mellan Chicago och Austin, men nu är vi här efter att ha hämtat ut vår hyrbil.

Godnatt!

Lika ung som då

Fick visa leg för att köpa en öl till maten. 20 år måste man vara för att få handla alkohol. Evigt ung.

Chicago

Economy Extra är ungefär som business. Tycker iallafall vi. Gott om benutrymme med fotpall till sätet som gick att fälla riktigt långt bakåt. Film, spel och musik on demand med 15 filmer att välja på. Fri bar, alternativ att välja på till lunchen, extra mat (två smörrebröd) före landning, såna där varma handdukar, skopåse, tandborste med tandkräm och ett "nattskydd" för ögonen. Under såna förhållanden är det svårt att vara flygrädd.

Väl igenom tull- och homeland security-kontrollerna tog vi tåget in till downtown Chicago. Efter en halvtimme hade vi åkt 5 stationer och hade 12 kvar. Lätt att räkna ut att vi skulle tillbringa allt för mycket tid på detta snigeltåg in till stan och så småningom tillbaka till flygplatsen igen.

Så vi vände tillbaka och sitter nu och läser mail (Danne jobbar och gör några annonser eller vad det nu är) och rent allmänt ägnar våra datorer all uppmärksamhet. Fortfarande några timmar tills vi lyfter, men vi är tappra och kämpar på i vår lounge. Vi hörs i Austin.

På väg

Då så.

Vi har varit uppe med tuppen och har nu klarat av alla inchecknings- och säkerhetskontroller på Arlanda. Vi har lite drygt en timme tills vi kliver ombord på SK945, bounded for Chicago. Väl i Chicago blir det väntan några timmar och sen fortsätter vi till Austin där vi landar sen kväll lokal tid.

Nu lite jobb och väntan/vila.

Lysande

Har inte ett dugg med rökeldat kött eller Texas att göra, men riktigt, riktigt bra och jag bara måste nämna det här. Björn Söderberg avslutar just nu Skogsnäringsveckan med en berättelse om hur han drog igång ett företag för pappersåtervinningsarbete i Nepal. Mycket intressant. Mycket.

Imorgon bär det av

Sitter på körning med Skogsindustrierna och Skogsnäringsveckan 2008 och lyssnar med halvt öra just nu på en debatt om skogsnäringen med representanter från samtliga riksdagspartier. Göran Rosenberg leder debatten och är ganska bra på hugget.

Själv sitter jag och väntar på avetableringen om en dryg timme för att sedan åka hem och packa och plocka fram allt nödvändigt som skall med.

Lämnade Norra Latin efter etablering igår vid midnatt och med 3,5 timmars sömn och gissningsvis sisådär 5 timmar kommande natt är det upplagt för att snarka högt ett par timmar på planet imorgon.

Fotograf Olsén landar i kväll kl. 20 på Arlanda efter 20 timmars resa från Mexico City och lyfter 10 imorgon förmiddag för lika lång flygning (inkl. väntetid i Chicago) innan vi landar i Austin. Kul att resa 40 timmar på två och ett halvt dygn :-)

Återkommer på ett eller annat sätt imorgon. Nu återvänder jag till skogsnäringen...

Ett måste

Japp, en sån måste jag ha,

Salt Lick, Driftwood

En given favorit är The Salt Lick Barbecue Restaurant, en halvtimme med bil, sydväst om Austin.

Det är livskvalitet

Mikeska's

I slutet av 1800-talet invandrade en ung man vid namn John Mikeska och hans familj från Tjeckoslovakien till Texas och slog sig ned på en liten gård ett par kilometer söder om Taylor.

Resultatet, nio barn, 26 barnbarn och fem barnbarnsbarn senare är en nästan hundraårig familjeverksamhet som är vida berömd, också utanför Texas.

Håll utkik efter en liverecension från familjen Mikeska i Taylor. På denna sida. Inom kort.