Black's

Idag gick färden söderut till det som invånarna själva brukar benämna för The Barbecue Capital of Texas (vilket en del här anser liktydigt med "of the world").

Där har vi idag tittat närmare på två av de bästa restauranterna (kan vi då säga att vi ätit på några av världens bästa BBQ-restauranter?); Black's Barbecue och Smitty's Market. Den förra först:

Black's är en sedan 1932 familjedriven BBQ-restaurant och vi träffar nuvarande ägaren Terry Black.

Vi träffar också hans pappa Edgar, som tillsammans med sin fru Norma Jean gjort stället till vad det idag är; en liten och oansenlig men riktigt bra restaurant.Black's BBQ-pits är i princip desamma som hos Southside Market (och även hos Smittys) och tillagningsprocessen är densamma (man använder också här Post Oak och eldar med - bilden nedan t h är vedupplaget på baksidan) men man har en något högre temperatur vid tillagningen än vad de hade på Southside Market och tillagar under något kortare tid (8-10 tim mot ungefär 16 tim)
.

Efter att vi fått veta det mesta om hur de tillagar sin brisket, sina pork-ribs, sin egen korv, allt om hur restauranten har utvecklats (det var nordstatarna eller them yankees som pappa Edgar utrrycker det, som kom hit och ville ha sås och tillbehör till sitt kött i början av 80-talet) och fått höra pappa Edgars alla berättelser kring de foton som hänger på väggarna (jo han pekade t o m ut vilka som idag levde respektive var döda i hans High School Fotball Team från 1944) så högg vi strax efter kl. 11 i förmiddags in på våra första portioner:

Black's egen korv i tre smakversioner; regular, garlic and jalapeno/cheese (den senare tveklöst bäst). Korven innehåller 87,5 % nöt och 12,5 % fläsk och är en helt sagolik upplevelse.

Bringan är aningens torrare än på Southside Market men i gengäld faller den i bitar bara vi tittar på den.


Och de absolut bästa revbenspjäll vi ätit. Det här är pork ribs som får vuxna män att gråta.

Norma Jeans hemmagjorda sås är också lysande. Tomatbaserad med lite taste av kummin, med total avsaknad av rökighet (det behövs inte eftersom köttet är så perfekt rökt) och lite sötad fick den våra gomsegel att spela harpa vid varje tugga. Den starka såsvarianten (en vinägerbaserad sås) spicar till det ordentligt och vi är tvugna att ta med en liten sån flaska hem också.

En märklig sak dock. På tillbehösbuffén tar jag en rejäl skopa med black beans och lägger på tallriken. Märklig upplevelse när man stoppar bönorna i munnen och upptäcker att det är chokladpudding. Inser inte riktigt finnesen med sådan till smoked sausage...

När vi lämnar Black's har vi en halvtimme kvar innan vi skall möta John på Smitty's Market och även om vi inte behöver så mycket mer material i form av svar på våra frågor funderar vi ändå på hur vi kan sträcka ut intervjun till en två timmars övning så att den lysande maten från Black's hinner sjunka undan...