Till Taylor åker inga turister. Det kan jag aldrig tänka mig, om man nu inte åker för just barbecuens skulle. Här står tiden still sedan 50-talet, många byggnader är tomma och har fått förfalla och hela staden är att betrakta som en hederlig håla.
I Taylor besökte vi Mikeskas, ett BBQ-joint med svart panel på väggarna, vardagsrumsfläktar i taken och hur många uppstoppade rådjur (råbockar, hjortar eller vad det nu var) som helst på väggarna. Verkade som det uteslutande var lokalbefolningn som åt här. Hyggligt käk, men inte overwhealming direkt.
På min tallrik hamnade oxbringa, bönor och den nygjorda coleslawen och vid sidan om en "banana pudding". Bra sås och kryddning på bringan. Danne gillade kycklingen. Coleslawen var högst ordinär och bönorna för tunna och smaklösa. Bananpuddingen var något odefinierbart men var söt och ganska god.
Här äter man i huvudsak inte på tallrik utan direkt på bordet på s k Butcher Paper. Förr i tiden hade man inte ens en gaffel utan bara en vass kniv som satt fastkedjad i bordet och som användes av alla gäster. Nu för tiden är det fingrarna som gäller, men pappersbestick finns också för den som vill.
Väl tillbaka på hotellet luktar det rökt Elginkorv om oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar